Vikingarnas skydd för kvinnor

I över tusen år har det funnits bestämmelser till skydd för kvinnor och förbud mot att ofreda dem, eller försöka påverka deras klädvanor… Så är det i vårt land…

Gutalagen säger mycket rakt på sak att þa en þrel manz gierir slict viþr gutnisca cunu þa vindir ai drotin miþ vereldi vert hann vtan þi at ains at han heldr vili hafa vereldi þan lif hans, Dvs om en utländsk träl våldtar en gutnisk kvinna, så kan inte ens Kungen fria trälen med att betala mansbot (eller med andra ord bötesbeloppet för mord, våldtäkt och mord straffades nämligen på samma sätt, och i nästan alla mål använde man aldrig fängelse utan just böter) utan man måste fråga kvinnan om hon vill ta emot böterna, eller om hon hellre tycker, att man ska ta trälens liv. Hon bestämmer straffet, eftersom det är hon som är offret för förbrytelsen.

Nu är Gotlandslagen och de andra gamla hedniska lagarna skrivna utifrån ett ättesamhälle, och inte ett modernt rättssamhälle; som man märker. Träldomen var aldrig ärftlig förrän kristendomen kom med i bilden, och den avskaffades först i och med Magnus Erikssons landslag på 1350-talet, så själva avskaffandet hade inte ett enda dugg med kristendom eller kristna argument att göra. Under heden tid fanns nästan bara gävträlar, dvs de som begått brott och inte kunde betala böterna, fick frivilligt bli trälar en tid, och ge sig till tåls, till dess att böterna betalts, och liknande förhållanden rådde för krigsfångar, eller utländska män. I dagens samhälle, däremot, har vi som alla känner till varken träldom eller dödsstraff; utan tror, att det skall finnas vissa för alla tider helt oföränderliga fri- och rättigheter, som så att säga skall vara givna av naturen; eller rent av en Gud. (Lägg märke till att 1949 års Deklaration om Mänskliga Fri- och Rättigheter aldrig får förkortas eller utökas enligt vad som står i den, den skall alltså i evigheters evigheter ha exakt samma lydelse, som just år 1949 och ingen förändring eller den minsta diskussion är tillåten enligt deklarationstexten).

Så trodde emellertid inte våra förfäder.

De trodde att man skipade rätt, som det står i Eddan, och Lagmännen – som kunde lagen utantill, helt utan att den ens behövde skrivas ned – skulle ”lag göra, tälja och säga” (därifrån kommer det nutida Juridiska uttrycket Domsaga, eftersom Lagmannen läste upp och reciterade hela lagen ur minnet på tinget, ”nu är lag fullt utsagd, med hund och harvpinnar” som det lär stå i den äldre Västgötalagen) vilket är en mycket viktig skillnad. Enligt Asatron finns ingen ”naturrättsfilosofi”. Lagarna i ett samhälle är inte alls oföränderliga eller givna av någon gud, och inga religiösa lagar får styra själva rättsskipningen – som är en arbiträr process, eller med andra ord helt dikterad av människoförstånd, inte av gudar. Man skipar rätten, eller resonerar om vad som är det rimliga och rätta ifråga om böter och annat, allt eftersom samhället förändras. Så har det alltid varit i Norden, och så bör det också förbli.

https://hedniskatankar.wordpress.com/tag/asatru/